Modern Agile möter Design Thinking

En gästkrönika av Sigrun Tallungs som en fortsättning på mitt tidigare inlägg om Modern Agile.

Det som jag gillar med Modern Agile är att det riktar strålkastarljuset på det som gör ont idag, det som ligger bortom funktionerna. Modern Agile siktar in sig på konsten att förstå hur vi skapar värde: Så här ungefär: Någon måste bli nöjd och glad av det vi bygger (”Make people awesome”) och för att lyckas måste vi alla vara trygga och minska riskerna (”Make safety a prerequisite”). Och eftersom vi inte kan räkna ut i förväg vad folk blir glada av så måste vi sjösätta väldigt många experiment. Det är egentligen allt innehåll i Modern Agile. Men det räcker ju å andra sidan långt.

Under de 15 senaste åren är det ju mest systemutvecklare som engagerat sig i att förbättra utvecklingsmetoderna. Men för att lösa de utmaningar vi har idag krävs fler kompetenser från alla delar av den verksamhet som finns runt en tjänst. Det är samarbetet mellan alla dessa som behöver vara var smidigt och agilt. Men frågan är hur man ska engagera de kompetenser som har för vana att jobba jämförelsevis traditionellt?

Det duger liksom inte att komma med Agila manifestet till de grupperna. Agila manifestet är fantastisk story om hur en hel rörelse växte fram och förändrade branschen. Men som plattform tror jag den behöver kompletteras. Modern Agile är ett bra försök, som blivit rätt uppmärksammat sen ett år tillbaka.

Joakim utmanar i sin artikel de två vertikala tårtbitarna: ”Make people awesome” och ”Make safety a prerequisite”. Jag utmanar de två andra, de horisontella. ”Experiment and learn rapidly” och ”Deliver value continuously”.

Där undrar jag om upphovsmannen Joshua Kerievsky inte fått slut på idéer – detta är väl ändå två sidor av samma sak? Alltså, om man sjösätter snabbt händer två saker: Värde och lärande uppstår (eller möjligen misslyckande, vilket också är värdefullt lärande). Jag ser inte poängen med att separera dem i olika tårtbitar. Jag tycker att de kan sättas i en och samma tårtbit till höger i modellen.

Vilket skulle lämna en tom plats till vänster. Där skulle jag då vilja ha in ett viktigt element från Design Thinking: Empati. Det innebär att gå ut och titta på verkligheten, se och förstå problemen, utan att till en början begränsa sig till någon lösning. ”Empathize” – att gå i användarens skor. Det gör man ofta och i små steg. Detta ger bränsle till vilka experiment vi behöver göra (i högra tårtbiten), så vi kan se våra lösningar i användning (och då är vi ju tillbaka i vänstra empati-tårtbiten igen) och lära oss av vad vi ser.

Man kan också se det som ”Discovery” till vänster och ”Delivery” till höger. Discovery-Delivery är ju ett vanligt sätt att beskriva växelverkan mellan att utforska problemet och att realisera lösningar.

modern-agile-design-thinking

Jag tror att Design Thinking står för något av det allra viktigaste som vi kan ta till oss nu. Det presenteras tyvärr dock ofta på ett exkluderande sätt, som om bara specialiserade byråer skulle kunna hantera det. Så är det inte, alla kan göra det, och det är absolut något som måste ingå i modern utveckling. Så i min version av Modern Agile skulle Design Thinkings två viktigaste grundpelare (empati och experiment) gärna får breda ut sig på de två horisontella tårtbitarna. Om vi har med dessa två tårtbitar så fångar vi hela idén bakom Design Thinking.

Sammanfattningsvis tycker jag Modern Agile är ett jätteintressant grepp och hoppas att det är början på nåt som kan växa och mogna och förhoppningsvis byggas ut av en växande community. I en framtid kanske den agila rörelsen går samman med bland annat UX-rörelsen och andra rörelser och formulerar hur vi kan göra användare ”awesome” på ett ”safe” sätt genom ”empathy” och ”experiment”? I mina ögon en sympatisk utveckling.

3 thoughts on “Modern Agile möter Design Thinking

  1. Empati – bra där, jag tänker ofta på pain points. Så empati är att känna användarens smärta när de försöker använda skitsystemet jag precis levererat. 🙂

    • Inte för att jag tror att du levererar så mycket skitsystem 😉 men precis som du säger, det händer verkligen något när man får se saker i riktig användning i en riktig användningssituation. Man blir ju väldigt angelägen att ta bort pain points man sett med egna ögon

  2. Pingback: Modern Agile meets Design Thinking | The Blogging Terrier | Den bloggande terriern

Comments are closed.