Projektretrospektiv

Vi har använt sprintretrospektiv flitigt i mitt senaste projekt. Efter varje enveckasiteration tog vi oss ca 30 min om något aktuellt tema. Var tredje vecka, efter öppna demonstrationer, hade vi längre retrospektiv. Men att ha sprintretrospektiv utesluter ju inte att man kör ett längre retrospektiv efter hela projektet. Att se tillbaka på hela tiden kan vara nog så nyttigt och trevligt.

Vi hade ett mycket trevligt projektretrospektiv förra veckan. Mötet varade i två timmar men hade lätt kunnat vara av dubbla längden. En utvecklare från kundorganisationen faciliterade mötet (med den äran). Tips: Ta till rejält med tid, min halvdag.

Deltog gjorde systemutvecklare (inkl UX-designer) och kravhanterare i projektet, utvecklingschef, driftpersonal samt några viktiga användare. Det var en bra blandning även om studenter, en viktig användargrupp, saknades.

Följande var upplägget:

  1. Välkomna!
  2. Introduktion till retrospektivet, grundregler för mötet
  3. Övning: Fyra lappar
  4. Kategorisering av lappar (av facilitator)
  5. Rotorsaksanalys (5 varför) i grupper, var grupp en bra och en dålig aspekt
  6. Uppskattningar
  7. Beställarens slutord
  8. Fika med tårta

Viktigt äe att mötet får en bra start. Ofta deltar personer som inte är vana att vara med på retrospektiv och kanske inte har reglerna riktigt klara för sig. Man kan därför köra övningar på detta. För att spara tid gick vår facilitator bara igenom grundreglerna, t.ex. att vi inte var där för att peka finger på varann utan för att lära oss saker. Det fungerade fint för oss.

Fyra lappar var en komboövning för att mäta vad deltagarna hade för åsikter om processen, produkten, hur klar produkten var samt ESVP (om man var där som “Explorer”, “Shopper”, “Vacationer” eller “Prisoner”). Lapparna gjordes anonymt och sattes upp som histogram. Processen fick 4,3 och produkten 3,7 i snittbetyg (om jag minns rätt). Produkten snittade som 68% “klar”. De flesta var E eller S, någon var V.

Vi hade velat få in några övningar till efter rotorsaksanalysen (presentation och dra lärdomar), men det hann vi tyvärr inte med denna gång. Lite synd, eftersom det troligen är där de riktiga lärdomarna kan dras.

Det bästa av allt var nog uppskattningarna. Facilitatorn inledde direkt med att ge en uppskattning till någon annan, vilket satte igång processen. Man säger helt enkelt: “<namn>, jag uppskattar dig för att du <bra sak>”. Vi höll på i säkert 10 minuter och hade kunnat pågå ett tag till. Det är ganska skönt att både få och ge beröm, för en gångs skull. Lite julafton, på något sätt. Stämningen blev så god att när mötet bröt upp utbröt en spontan applåd (och det är inte vanligt inom systemutveckling, vill jag lova!).

Att hålla projektretrospektiv ger deltagarna en känsla av avslut (“closure” på engelska). Begravningar fyller samma syfte. Det är tråkigt att det är slut, men vi hade jäkligt kul när vi gjorde det, är känslan. Att vi dessutom fick en del beröm är naturligtvis extra kul. Det är alldeles för sällan vi tar oss tid att verkligen avsluta saker och ge varandra lite välförtjänt beröm. Prova själv. Man mår som en prins efteråt.

(Nu tar bloggen lite semesterpaus och återkommer i augusti. Ha en skön sommar!)