Massanvändningsfaror

Agile är på väg att ta över som det dominerande tankesättet ute i projekten. Massanvändning. För oss som hållt på med det här ett tag låter ordet både underbart och skräckinjagande. Det är naturligtvis härligt att folk och företag (äntligen) börjar ta till sig idéerna och gilla det. Det är ju det vi har arbetat för i många år. Men det är otäckt när man vet att folk kommer att misslyckas med sina projekt ändå och leta efter syndabockar.

Fler projekt innebär också fler misslyckanden, det är ju ren statistik. Och det är lätt att skylla ifrån sig på metodiken. Jag gissar att vi snart kommer att höra om projektet som visserligen samlar 35 personer en timme varje morgon men som menar att de fick sluta med Scrum för att det var för mycket mötestid (hm, det låter inte som Scrum). Snart kommer vi att höra från programmeraren som visserligen tvingats sitta och programmera med sin dryga kollega dag ut och dag in, men som nu klagar över hur dåligt det är med parprogrammering (nej, i parprogrammering byter man partner ofta). Snart dyker den där missnöjda kunden upp som visserligen inte varit närvarande vid projektet, men som gett tydliga instruktioner för “…vad vi ville ha och som leverantören inte verkar ha förstått trots att de håller på och är aijaila, eller vad det nu heter” (nej, vi behöver en engagerad kundrepresentant).

Det här är intressant. De lättrörliga metoderna är faktiskt de första utvecklingsmetoderna som inte försöker sätta sig själva i centrum av världsbilden och faktiskt hävdar att människorna i projektet faktiskt är den ojämförligt viktigaste faktorn för ett lyckat result. Metodiken ska vara ett lätt stöd och sedan hålla sig ur vägen. Det borde vara svårt att skylla på något som mest försöker hålla sig undan, men det kommer inte att spela den minsta roll för de här människorna. Att Agile handlar om att ta ansvar för sig själv och sitt projekt verkar ha gått dem förbi.

Trevlig sommar!

One thought on “Massanvändningsfaror

Comments are closed.