Tankar från golfvärlden

Spelar du golf? Om du gör det så vet du att golf kan vara otroligt roligt men också fruktansvärt frustrerande. Egenskaperna är intressanta. Jag snappade upp detta från en golftidning häromsistens där en äldre läsare i en insändare delade med sig av sin visdom.

“Golf är rent ut sagt för j-igt. Du må ha harvat och tränat i mången god dag, men ändå går det bara inte att spela så enkelt och vackert som de professionella. De verkar äga en överjordisk talang som resten av mänskligheten helt enkelt inte har. Jag har spelat golf i över 25 år nu och har insett att jag inte kommer längre. Visst är jag en habil spelare och visst har jag uppnått viss respekt på banan och kanske är det gott så, men mer än så blir det inte. Jag har fått kompensera min brist på talang med hårt arbete.

Jag har läst någonstans att det för nästan alla människor tar 10-15 år för att nå sin fulla potential inom ett praktiskt område, vare sig det är dans, musik eller just golf. Inlärningen (och själva spelet) verkar vara kräva utforskande erfarenhet. Kanske är det något med nervbanorna?

Inte har jag hittat några genvägar. Golf går inte speciellt bra att lära sig genom att läsa en bok. Och gosse, har jag läst en massa golfböcker! Visst kan en bok kan ge vissa insikter och idéer, men det är där ute i myllan som kunskaperna formas och erfarenhetsbanken byggs upp.

Med erfarenheten har jag börjat märka mönster, situationer som jag har varit i förut och lösningar som fungerat. Kanske jag första gången i snåren inte riktigt hade det där verktyget som hade varit bra, men med åren har verktygslådan blivit riktigt gedigen.

Golf är förstås inte bara frustration. Golf är många gånger fantastiskt nöjsamt. Speciellt måste jag nämna de gånger när jag har fått chansen att gå i par med en duktig spelare. Wow! Otroligt lärorikt. Att diskutera med och se ett riktigt proffs i aktion är något alla alla golfare borde få prova på. Jag brukade höja mig en klass direkt efter dessa gånger. Att gå med en bättre spelare är det effektivaste sättet att lära sig golf.

Jag önskar kanske att jag hade haft de här insikterna när jag började. Ung och kaxig tjongade jag iväg bollen och tänkte att detta inte verkar vara så svårt. Respektlöst. Det har tagit mig ganska lång tid att förstå materialet man har att arbeta med och inte minst mig själv, mina styrkor och svagheter inom just golfen.

När jag tänker på alla dessa saker kommer jag att tänka på min far, som var möbelsnickare i sina dar. Han var väl inget möbelgeni kanske, men på ålderns höst var han en riktig hantverksmäster. Folk stod i kö för att få beställa jobb eller gå i lära hos gubben. Golf är nog som vilket hantverk som helst, när man tänker efter.”

Se där. Läs nu om golfartikeln och byt ut sammanhanget “spela golf” mot “programmera” (i rätt grammatisk form förstås).

Trevlig sommar!

2 thoughts on “Tankar från golfvärlden

  1. He he, var det nåt sån’t här du tänkte dig?

    “Programmering är rent ut sagt för j-igt. Du må ha hackat och tränat i mången god dag, men ändå går det bara inte att programmera så enkelt och vackert som de agila. De verkar äga en överjordisk talang som resten av mänskligheten helt enkelt inte har. Jag har programmerat i över 25 år nu och har insett att jag inte kommer längre. Visst är jag en habil kodknackare och visst har jag uppnått viss respekt i dojon och kanske är det gott så, men mer än så blir det inte. Jag har fått kompensera min brist på talang med hårt arbete.

    Jag har läst någonstans att det för nästan alla människor tar 10-15 år för att nå sin fulla potential inom ett praktiskt område, vare sig det är dans, musik eller just programmering. Inlärningen (och själva kodskrivandet) verkar vara kräva utforskande erfarenhet. Kanske är det något med nervbanorna?

    Inte har jag hittat några genvägar. Programmering går inte speciellt bra att lära sig genom att läsa en bok. Och gosse, har jag läst en massa programmeringsböcker! Visst kan en bok kan ge vissa insikter och idéer, men det är där ute hos kunderna som kunskaperna formas och erfarenhetsbanken byggs upp.

    Med erfarenheten har jag börjat märka mönster, situationer som jag har varit i förut och lösningar som fungerat. Kanske jag första gången i spagettikoden inte riktigt hade det där verktyget som hade varit bra, men med åren har verktygslådan blivit riktigt gedigen.

    Programmering är förstås inte bara frustration. Programmering är många gånger fantastiskt nöjsamt. Speciellt måste jag nämna de gånger när jag har fått chansen att gå i par med en duktig programmererare. Wow! Otroligt lärorikt. Att diskutera med och se ett riktigt proffs i aktion är något alla alla programmerare borde få prova på. Jag brukade höja mig en klass direkt efter dessa gånger. Att parprogrammera med en som är bättre är det effektivaste sättet att lära sig programmering.

    Jag önskar kanske att jag hade haft de här insikterna när jag började. Ung och kaxig tjongade jag iväg några klasser och tänkte att detta inte verkar vara så svårt. Respektlöst. Det har tagit mig ganska lång tid att förstå materialet man har att arbeta med och inte minst mig själv, mina styrkor och svagheter inom just programmeringen.

    När jag tänker på alla dessa saker kommer jag att tänka på min far, som var möbelsnickare i sina dar. Han var väl inget möbelgeni kanske, men på ålderns höst var han en riktig hantverksmäster. Folk stod i kö för att få beställa jobb eller gå i lära hos gubben. Programmering är nog som vilket hantverk som helst, när man tänker efter.”

Comments are closed.