Rapport från JAOO, del 2

Tortilla Flats lär vara Århus bästa mexikanska restaurang (finns det mer än en?). Dit styr vi kosan ikväll. Det ska bli gott med tacos efter det stora loppet: “IT-run”, tävlingen där 300 nördar och 200 topptränade idrottsmän möts i ädel tävlan.

Detta var dagen då Agile och agilisterna stod i rampljuset. Alistair Cockburn höll (återigen) dagens roligaste föredrag. Han är så skicklig att han trollband en stor publik utan att till synes ha förberett sig nämnvärt.

Alistair utgick från skämtet om mannen som gått vilse i de skottska högländerna. Han möter en bonde och undrar hur han ska komma till Glasgow, varpå bonden svarar: “If I were goin’ tae Glasgow, I wouldn’t start from here.” Tydligen får han ofta frågor liknande: “Vi har en byråkratisk process, distribuerad utveckling i 14 länder och en ledning som hatar Agile, hur kan vi komma igång??”. Rätt svar: “I wouldn’t start from there”.

Föredraget utvecklades som en debatt mellan lägret: Agile har inget att tillföra i Skandinavien för det är “old news” (ett bisarrt påstående) och “Ni kan inte köra Agile i Skandinavien” (Alistairs motargument). Storartad underhålling men kan säkert uppfattas som oseriöst.

Det fanns många guldkorn här, men ett jag minns var att han (på skämt) menade att det fanns tre faktorer man kunde använda för att göra utvecklares estimat mer trovärdiga: Pi, Pi2 och roten ur Pi. Pi används när en utvecklare gör grova estimat. Pi2 när ett helt team av olika kompetenser gör grova estimat. Roten ur Pi när en erfaren utvecklare gör finkornig estimering. Hmm, kan ligga något i det.

Fotnot: Alistair hade fått numret 200 i löpartävlingen. Han förklarade dock att nollorna egentligen är bokstaven ‘O’ och det skulle tolkas som att han var “Too Object-Oriented”.

Jag hade uppfattat en del intresse inför Esther Derbys föreläsning. Hon är en sån där vithårig, amerikansk kvinna som troligen sett ut som 45 år sen hon var 16. Hon talade om organisationskultur och hur den kan underlätta eller försvåra införande av agila metoder. Hon karaktäriserade dem i fyra grundläggande typer: Power, Bureaucratic, Achievement, Relationship (jag orkar inte beskriva dem här). Alla organisationer är givetvis blandningar av alla och Agile var mer eller mindre lätt att införa beroende på vilken typ som dominerade.

Föreläsningen var kanske lite för grundläggande, kände jag. Men förändringshantering är definitivt något att titta närmare på. Preliminära siffror från Scrumgänget indikerar att ca 1/3 av alla införanden av Scrum lyckas. Det känns chockerande lågt. Eller kanske inte? Jag vet inte hur det rankas gentemot andra liknande, genomgripande, organisatoriska förändringar, men siffran i sig bör nog ge upphov till en viss ödmjukhet vid införandeprojekt.

Kevlin Henney är en snabbpratande, populär och rolig kille, men här hade han tyvärr inte mycket nytt att komma med. Kevlin beskriv sitt perspektiv på Agile som “Agility Cube, 6 faces of Agile”. Dessa var Arbetssätt, Organisation, Arkitektur, Verktyg, Kunskap, Attityd.

Han liknade RAD med ett 100m-lopp. Då var Agile ett 10000m-lopp. Tips: Om du har en organisation som har problem med ordet “Agile”, ersätt det med “Sustainable”. Det lär funka lika bra.

Fotnot: Kevlin hade läst en rapport som berättade att andelen UML-modeller i doktorsavhandlingar som var korrekt var… 30%. Det verkar vara som de säger: UML-modeller är antingen korrekta eller användbara.

Roman Pichler höll ett uppskattat föredrag om ett misslyckat införande av en agil process. Vad var problemen? Vad var hans analys efteråt? Det fanns många potentiella svar, men för snabb uppskalning, svagt engagemang från produktägarna och ledning som inte förstod att förändringarna även skulle påverka dem, var tre tunga saker.

Morgonens keynote var överraskande tung, tekniskt sett. Guy Steele, språkmakare på Sun, presenterade sin nya skapelse: Fortress. Tanken med språket är att skapa ett modernt Fortran, för vetenskapliga och ingenjörsmässiga tillämpningar. “To do for Fortran what Java did for C”. Målet var att skapa ett språk för det som matematiker klottrar på svarta tavlan.

Det var fascinerade att se hur de kunde använda framsteg i teknik (t.ex. högupplösta skärmar) och forskning till att skapa ett modernt språk. Det elegantaste var hur de använde tre notationer: ASCII med wikinotation, Unicode (där symboler översatts till rätt tecken) och matematisk stil, där typsnitt och format var klockren matte. Guy ställde upp beskrivningen av ett benchmarktest på formen av en matematisk formel. Bredvid stod Fortress-programmet i matematisk stil. De var så gott som identiska. Vackert! Fortresskompilatorn finns inte än och runt 2010-2011 trodde han att språket skulle vara moget.

Annat uppsnappat:

  • Jeff Sutherlands föreläsning om Scrum var kompromisslös och full av metrics om hur bra Scrum är. “Man vågade inte ställa frågor för man var rädd för att han skulle hoppa på en”, var en kommentar jag hörde. Han menade att om man inte får en produktivitetsökning på minst 6 ggr när man inför Scrum har man misslyckats. Hårt.
  • Inlärning via flashanimeringar funkar som väntat; urdåligt! Sessionen Extreme Visual Learning var snarare Extreme Visual Confusion.
  • Allas vår töntvän 118N har nu fått sällskap av L10N (localization, hyfsat känd) och A11Y (accessability, kanske mer okänd). Cheese, Louise…

Löpartävlingen då. Jo, det flöt på rätt bra för undertecknad. Jag hade kaxigt meddelat Dr Cockburn att jag skulle slå honom och tursamt nog gjorde jag det. För intresserade, Alistair sprang 7,5 km på ca 40 min. Sen blev det bastu och avgång mot den mexikanska topprestaurangen… som stängde kl 21 på en vardag . Vi kom dit kl 21.10… Så kan det gå. Men vi är ju i Danmark, herregud. Det finns ju alltid thaimat.