Agile är på väg att ta över som det dominerande tankesättet ute i projekten. Massanvändning. För oss som hållt på med det här ett tag låter ordet både underbart och skräckinjagande. Det är naturligtvis härligt att folk och företag (äntligen) börjar ta till sig idéerna och gilla det. Det är ju det vi har arbetat för i många år. Men det är otäckt när man vet att folk kommer att misslyckas med sina projekt ändå och leta efter syndabockar.

Fler projekt innebär också fler misslyckanden, det är ju ren statistik. Och det är lätt att skylla ifrån sig på metodiken. Jag gissar att vi snart kommer att höra om projektet som visserligen samlar 35 personer en timme varje morgon men som menar att de fick sluta med Scrum för att det var för mycket mötestid (hm, det låter inte som Scrum). Snart kommer vi att höra från programmeraren som visserligen tvingats sitta och programmera med sin dryga kollega dag ut och dag in, men som nu klagar över hur dåligt det är med parprogrammering (nej, i parprogrammering byter man partner ofta). Snart dyker den där missnöjda kunden upp som visserligen inte varit närvarande vid projektet, men som gett tydliga instruktioner för ”…vad vi ville ha och som leverantören inte verkar ha förstått trots att de håller på och är aijaila, eller vad det nu heter” (nej, vi behöver en engagerad kundrepresentant).

Det här är intressant. De lättrörliga metoderna är faktiskt de första utvecklingsmetoderna som inte försöker sätta sig själva i centrum av världsbilden och faktiskt hävdar att människorna i projektet faktiskt är den ojämförligt viktigaste faktorn för ett lyckat result. Metodiken ska vara ett lätt stöd och sedan hålla sig ur vägen. Det borde vara svårt att skylla på något som mest försöker hålla sig undan, men det kommer inte att spela den minsta roll för de här människorna. Att Agile handlar om att ta ansvar för sig själv och sitt projekt verkar ha gått dem förbi.

Trevlig sommar!

Spelar du golf? Om du gör det så vet du att golf kan vara otroligt roligt men också fruktansvärt frustrerande. Egenskaperna är intressanta. Jag snappade upp detta från en golftidning häromsistens där en äldre läsare i en insändare delade med sig av sin visdom.

”Golf är rent ut sagt för j-igt. Du må ha harvat och tränat i mången god dag, men ändå går det bara inte att spela så enkelt och vackert som de professionella. De verkar äga en överjordisk talang som resten av mänskligheten helt enkelt inte har. Jag har spelat golf i över 25 år nu och har insett att jag inte kommer längre. Visst är jag en habil spelare och visst har jag uppnått viss respekt på banan och kanske är det gott så, men mer än så blir det inte. Jag har fått kompensera min brist på talang med hårt arbete.

Jag har läst någonstans att det för nästan alla människor tar 10-15 år för att nå sin fulla potential inom ett praktiskt område, vare sig det är dans, musik eller just golf. Inlärningen (och själva spelet) verkar vara kräva utforskande erfarenhet. Kanske är det något med nervbanorna?

Inte har jag hittat några genvägar. Golf går inte speciellt bra att lära sig genom att läsa en bok. Och gosse, har jag läst en massa golfböcker! Visst kan en bok kan ge vissa insikter och idéer, men det är där ute i myllan som kunskaperna formas och erfarenhetsbanken byggs upp.

Med erfarenheten har jag börjat märka mönster, situationer som jag har varit i förut och lösningar som fungerat. Kanske jag första gången i snåren inte riktigt hade det där verktyget som hade varit bra, men med åren har verktygslådan blivit riktigt gedigen.

Golf är förstås inte bara frustration. Golf är många gånger fantastiskt nöjsamt. Speciellt måste jag nämna de gånger när jag har fått chansen att gå i par med en duktig spelare. Wow! Otroligt lärorikt. Att diskutera med och se ett riktigt proffs i aktion är något alla alla golfare borde få prova på. Jag brukade höja mig en klass direkt efter dessa gånger. Att gå med en bättre spelare är det effektivaste sättet att lära sig golf.

Jag önskar kanske att jag hade haft de här insikterna när jag började. Ung och kaxig tjongade jag iväg bollen och tänkte att detta inte verkar vara så svårt. Respektlöst. Det har tagit mig ganska lång tid att förstå materialet man har att arbeta med och inte minst mig själv, mina styrkor och svagheter inom just golfen.

När jag tänker på alla dessa saker kommer jag att tänka på min far, som var möbelsnickare i sina dar. Han var väl inget möbelgeni kanske, men på ålderns höst var han en riktig hantverksmäster. Folk stod i kö för att få beställa jobb eller gå i lära hos gubben. Golf är nog som vilket hantverk som helst, när man tänker efter.”

Se där. Läs nu om golfartikeln och byt ut sammanhanget ”spela golf” mot ”programmera” (i rätt grammatisk form förstås).

Trevlig sommar!