Ganska många organisationer säger sig idag ha anammat lättrörliga arbetssätt. I en internationell undersökning från 2006 av 722 organisationer, stora som små, svarade 84% att de ”arbetade lättrörligt”. Men kan man tro på den siffran? Knappast.

Inte för att de skulle ljuga, de har säkert gjort minst ett officiellt lättrörligt projekt, utan för att detta knappast innebär att deras personal har agila värderingar och attityder. Och det är det som Agile till syvende och sist handlar om. Det är dessa redskap som hjälper oss i alla dagliga beslut när arbetssätt och praxis inte räcker till. Annars blir det mest ”Ful-Agile”.

Låt mig ge några exempel: Du vet att någon inte förstått Agile när utvecklaren utbrister: ”Jag kan inte jobba med det här, det är för dåligt specat”. För det första, vi ”specar” inte i lättrörliga metoder, vi föredrar kommunikation ansikte mot ansikte. För det andra, med denna mening frånsäger sig utvecklaren allt eget ansvar och initiativ. Det här luktar lite babyprogrammerare som förväntar sig bli skedmatade med specar för att sedan rapa upp en illaluktande kodsörja (om liknelsen ursäktas).

Du vet att någon inte i grunden förstått lättrörligt när de gör något som alla ingenjörsmässigt inser är dumt och säger ”Men kunden har ju sagt det”. Detta är också en abdikering från allt ansvar. Var är yrkesstoltheten? Ditt ansvar som expert är att berätta för kunden om risker och konsekvenser med olika beslut, bistå kunden tekniskt, kanske till och med vägra om det är alldeles på tok.

Du vet att folk inte har snappat vad det handlar om när man ser sig som ägare för olika delar av ett system (systemet är allas ansvar), när man inte avlastar varann och hjälper varann (vi är ett team med samma mål) eller när man ser iterationens krav som godispåsar som man bara kan plocka det gottaste av (vi åtar oss att leverera inkrement med korta, regelbundna intervaller).

Ovanstående exempel är inte Agile – det är Ful-Agile och måste som sådan bekämpas. Hur är det på ditt företag, kör ni Agile eller Ful-Agile?

Fotnot: Den här texten finns också publicerad på Terrier Softwares webbplats.